Omvandla trädgårdsavfall till värdefull jordförbättring med fermentering – en test

Hur ska man få ett fungerande kretslopp hos en kund med många eklöv men ont om plats för kompostkärl? Skulle det gå fortare att kompostera eklöv om man blandar i någon hink av färdig bokashi kompost? Och så har vi stora mängder hö och kiss-och-bajsblandad strö från vår kanin, som går till spillo. Flera möjligheter att få till ett bättre kretslopp, alltså!

Om du läste inlägget om att tillverka eget biokol insåg du kanske att jag blev väldigt inspirerad av boken ”Stefans lilla svarta” (Ref [1]). Det tog mig ett tag att komma till punkt med att läsa boken. Jag kände ju att jag var redan frälst eftersom jag har hållit på med bokashifermentering av våra matrester ganska länge. Men nu är jag så glad att jag läste boken!  Stefan Sundström skriver om folk som fermenterar sina höstlöv och inom loppet av några veckor får fram en färdigfermenterad jordförbättring. En stor fördel är att fermenteringsprocessen dödar dessutom eventuella sniglar och snigelägg. En tomatodlare fräser ner bokashiströ i sin växthusjord, täcker med presenning i 5 veckor och på så sätt fermenterar själva jorden.

Artikel om fermentering av trädgårdsavfall

Efter att jag hade läst boken var dock några av mina frågor fortfarande obesvarade. Till exempel undrade jag om man kan oskadliggöra rotogräs genom fermentering och på så sätt kunna använda materialet som jordförbättring. Och skulle det gå att fermentera hö och kiss-och-bajsblandat strö från vår kanin som vi just nu tar till återvinningscentralen?

Med lite extra googlande hittade jag följande artikel.

https://mikrojord.se/fermentera-ogras-med-em-aktiv/ (OBS att de även säljer produkterna, men jag tolkade det som om den som skriver bloggen har provat mycket i egen trädgård)

Enligt artikeln räcker det med två veckors fermentering för ogräs med grönablad och mjuka rötter (såsom kirskål, maskros, tistlar, kvickrot och åkervinda). Det tar dessutom bara tre till fyra veckor för att fermentera ogräs med hårda rötter och vissna blad och den hatade åkerfräken. Detta låter helt fantastisk. Jag ska prova dock med stor försiktighet när ogräset börjar visa sig till våren.

Som ett svar till en kommentar på artikeln, skriver författaren att det blir bra fermentering om det man fermenterar är fuktigt, hårt hoptryckt i en lufttät behållare och när man har tillräckligt med EM eller bokashiströ.

Dags att testa

Vid testtillfället för Test 1 och Test 2 hade vi lite torr bokashiströ samt en hink med färdig bokashi. Man tager vad man haver…

Test 1

Vi blandar fuktiga eklöv med torr bokashiströ

Vi blandar fuktiga eklöv med torr bokashiströ

Eftersom fermentering skapar vätska och eklöven var ganska fuktiga placerade vi lite sågspån i botten av plastpåsen

Eftersom fermentering skapar vätska och eklöven var ganska fuktiga placerade vi lite sågspån i botten av plastpåsen

Test 2

Vi blandar hö och kiss-och-bajsblandad strö med färdig bokashi.

Vi blandar hö och kiss-och-bajsblandad strö med färdig bokashi. Eftersom strömaterialet är torrt, tillsatte vi extra vätska i form av bokashivätska blandad med vatten. Och lite extra bokashiströ för att vara på den säkra sidan.

Det kan bara bli bättre av att tillsätta kväverikt material till denna blandning!

Jag hade lite förvuxna bladgrönsaker i växthuset, så vi la dem i säcken också för att öka fukthalten ytterligare. Det kan bara bli bättre av att tillsätta kväverikt material till denna blandning!

Test 3

Eftersom tillgången till hö med kiss-och-bajsblandad strö tar aldrig slut, har vi även gjort en omgång där vi istället tillsatt EM-Aktiv utspädd 1:10 med vatten.

Skapa syrefri miljö

Alla plastsäckar trycktes till och förslöts för att skapa en så syrefri miljö som möjligt

Alla plastsäckar trycktes till och förslöts för att skapa en så syrefri miljö som möjligt

Enligt instruktion ska man placera sin fermentering i skugga. Men eftersom det är vinter valde jag att istället placera plastsäckarna från test 1 och test 2 i vattentunnan som just nu bor i växthuset. Detta i förhoppningen att temperaturen i påsarna ska hålla sig ungefär på den nivå som fungerar bäst för fermentering.

Enligt instruktion ska man placera sin fermentering i skugga. Men eftersom det är vinter valde jag att istället placera plastsäckarna från test 1 och test 2 i vattentunnan som just nu bor i växthuset. Detta i förhoppningen att temperaturen i påsarna ska hålla sig ungefär på den nivå som fungerar bäst för fermentering.

Plastsäckarna från test 3 bor nu i garaget (i varsin plastlåda, i fall påsarna läcker), som håller en temperatur av ca 7 grader under vintern.

Utvärdering

Nu har jag resten av vintern på mig för att komma på hur jag ska utvärdera resultatet av experimentet. Testet med löven känns som ett säkert kort, så de ska jag bara lägga på som marktäckande jordförbättring i blivande/befintliga perennrabatter.

När det gäller ströblandningen är det lite klurigare eftersom vi gick långt utanför kända metoder. Troligen kommer jag använda materialet för kupning av potatis – det är trots allt väldigt mycket mer kolrikt än kväverikt material i ströblandningen. Förhoppningen är egentligen bara att kaninens kiss och bajs kan komposteras på ett bra sätt, att processen tar död på fröerna från höet och att materialet kan brytas ner lite snabbare. De naturliga nedbrytarna får bedöma när det är rätt tid att blanda ner ströet i jorden – de är ju specialister på detta!

Oanade knock-on-effekter

Nog kommer halmen från kaninen också fermenteras innan den blir marktäckning på kolonilotten eller i växthuset. Kanske samlar jag lite mer entusiasm för att rensa ogräs på lotten om jag vet att jag kan gör någonting användbart av resultatet – vem vet vart det här kan leda!

Kvar blir potatisblasten. Men den får åka till förbränning på återvinningscentralen som vanligt.

Du är kanske också intresserad i…

…hur man lyckas med bokashi fermentering av matavfall

…ett inlägg om att göra eget biokol

…andra inlägg om Jord och Vatten

Referenser

[1] ”Stefans lilla svarta – Bokashi, biokol & bakterier” av Stefan Sundström och Jeanette Andersson

Påverkan vs nytta och en not om plastsäckar

I inlägget nämner jag plastsäckar utan kommentar om miljöpåverkan eller om hur de har tillverkats. Plast är ju inte bra. Men det finns alltid en avvägning mellan påverkan och nytta. I det här fallet bedömer jag att nyttan väger tyngre.

Från Håll Sverige Rent:

Många tror att plastpåsar tillverkade av sockerrör eller majsstärkelse försvinner om de hamnar i naturen. Men ingen plast bryts ned i naturen, oavsett vad det är gjord av.

Den bästa plastpåsen är alltid den som inte tillverkas alls. Alla påsar påverkar miljön eftersom det alltid går åt resurser för att ta fram en ny påse.

Ibland ser man påsar som är gjorda av ”bioplast” eller ”nedbrytbar plast” men för att de ska brytas ned krävs industriell kompostering. Det finns inte idag i Sverige.

Dela till dina vänner…

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *